Kraftvärmeverket Reuter

Fakta – kraftvärmeverket Reuter och dess historia

1930 togs det västra kraftverket (nu kallad Reuter CHP-anläggning), beläget i Spandau-distriktet i Berlin, i drift för att täcka Berlins toppbelastning. Till att börja med revs alla anläggningar i slutet av andra världskriget, men återuppbyggnaden av kraftverket började 1948 med hjälp av flygstöd till Berlin (Berlin Airlift).

Efter att ha omvandlat anläggningen till ett kombinerat kraftvärmeverk (CHP) hade Reuter en installerad elektrisk kapacitet på 132 megawatt och 169 megawatt värmekapacitet. Reuter C var därmed Berlins största kraftverksenhet. Under fem decennier har den gett ett betydande bidrag till att säkra värme- och elförsörjningen i västra Berlin.

Kolepoken vid kraftvärmeverket Reuter slutade i september 2019, men platsen kommer att spela en nyckelroll i Vattenfalls planerade kolutfasning i hela Berlin senast 2030. En rad idéer för vidareutveckling pågår redan eller är i testfas vid anläggningen. Vattenfall Värme Berlin har investerat närmare 100 miljoner euro i det övergripande projektet för att ersätta Reuter C stenkolsbaserade kraftverksenhet. Exempelvis används nu ånga från en angränsande avfallsförbränningsanläggning för att driva kraftverksturbinen.