Till startsidan

Parki – lillebrorsan

Parki
Parki kraftstation kan beskrivas som Seitevares lillebror. Efter det mödosamma arbetet uppe i det avlägsna Seitevare drog sig byggnadsarbetarna söderut till Parki, 40 kilometer från Jokkmokk, för att bygga Luleälvens minsta kraftverk. Parki ligger mellan sjöarna Parkijaure och Randijaure i Lilla Luleälven. Byggarbetet startade i oktober 1967 och förlöpte utan problem tack vare det milda och torra vädret. Den genomsnittliga åldern på arbetarna var ovanligt hög – 50–60 år. ”En ypperlig arbetsstyrka”, som arbetschefen Hans Hittekofer uttryckte det.

Forcerad byggnadstakt

1970 höjdes hastigheten på byggandet. Under vintern blev det elbrist i Sverige, som en följd av torka, kallt väder och högkonjunktur. Energibolagen uppmanade allmänheten av spara på elen tills vårfloden skulle lätta på trycket i elsystemet.

Rörturbin

En ovanlig sak med Parki är att det bara fanns en enda rörturbin i drift vid den tid då kraftverket byggdes, och den fanns i Sverige. I och med att anläggningen bara hade en fallhöjd på 14 meter blev den optimala lösningen just en sådan turbin. Rörturbiner hade fått en viss publicitet tack vare uppförandet av ett franskt vattenkraftverk som utnyttjade tidvattnet för att producera elektricitet. Det lilla vattenkraftverket Parki fick alltså en av världens första rörturbiner.

Elen som producerades i Parki sågs mest som en bonus. Det viktigaste med Parki kraftstation var att den reglerade flödet i resten av älven, något som var mycket viktigt för kraftverken längre nedströms. Detta ökade produktionen i dessa kraftverk med 135 GWh per år.

Om Luleälven

Vattenkraft är en pålitlig, säker och förnybar energikälla. Idag tillgodoses nästan hälften av Sveriges totala elbehov med hjälp av vattenkraft. Luleälven, som Parki tillhör, är Vattenfalls och Sveriges viktigaste älv för produktion av vattenkraft.