Pamilo

Fakta och historia

Företaget Pamilo Oy grundades 1943. Ägarna, skogsbolaget Enso-Gutzeit (nu Stora Enso) och gruvföretaget Outokumpu, ville producera el för sina respektive verksamheter. Redan 1908 hade man upptäckt att det gick att utvinna vattenkraft från vattnet i sjön Koitere och Koita älv, men bygget av vattenkraftverket påbörjades inte förrän 1952. Orsaken var att Pamilo Oy ursprungligen planerade att bygga två kraftverk, men det visade sig vara svårt att köpa rättigheterna att utnyttja de statligt ägda vattendragen. Lösningen som gjorde det möjligt att påbörja bygget var att bygga en kanal och en ny sjö vid Palovaara, och sedan bygga det underjordiska kraftverket där. Vattnet rinner från sjön Koitere genom Palojärvi och ned till sjön Jäsys.

Det ursprungliga vattenkraftverket bestod av två enheter och stod klart tre år senare, 1955. Den tredje enheten slutfördes 1997. Vattenfall har ägt kraftverket sedan år 2000. Turbinen och generatorn i den andra enheten renoverades 2006 och 2013. 

Pamilo vattenkraftverk ligger i Finlands sjödistrikt, cirka 50 kilometer nordost om kommunen Joensuu. För att vara mer exakt utgör Koita älv och Pamilo en del av älven Vuoksis bäcken. Den har sin källa i Ryssland i nordöst och mynnar ut i sjön Ladoga i Ryssland. Kraftverket ligger mitt ute i vildmarken och är byggt under jord. Byggnaden som innehåller kontrollrummet är ritad av Alvar Aalto, Finlands mest berömda arkitekt. Det är den enda byggnad som är synlig, och den ligger 50 meter ovanför maskinhallen. Kontrollbyggnadens oregelbundna fönster beskrivs som ”en arkitektonisk finess som förvandlar den vita byggnaden till ett litet miljökonstverk”.

Viktigt fortplantningsområde för lax

Koitajoki älv är ett värdefullt fortplantningsområde för lax. Enligt ett beslut av förvaltningsdomstolen i Finland år 2013 måste minsta vattenföring till älven vara 6 kubikmeter/sekund under sommaren och 4 kubikmeter /sekund under resten av året. Beslutet innebär också att Vattenfall måste lämna in en ansökan angående denna minsta vattenföring och fiskrelaterade förpliktelser inom sex år från det att beslutet fattades. Ansökan måste vara baserad på adekvat forskning. 

Vattenkraften i Finland

Under andra världskriget förlorade Finland största delen av finska Karelen till Sovjetunionen, och därmed också en stor del av Finlands utbyggda och potentiella vattenkraftskapacitet.

De största energiförbrukarna under denna tid var skogsindustrierna, i synnerhet de som tillverkade papper och pappersmassa, som nu tvingades ersätta den förlorade elproduktionen för att kunna expandera. En lösning var att utnyttja de orörda vattnen i norr. Finlands berg är dock relativt låga, vilket begränsar vattenkraftens produktionskapacitet.

Vattenfalls nio vattenkraftverk med en total elproduktion på 124 MW i centrala Finland och i Österbotten övervakas och styrs från ett centralt kontrollrum i Porvoo (Borgå).